Som en fiolsträng

Torsdag och dags för insidalår.

Sakta, men säkert känner jag mig mer och mer mobil. Kroppen anpassar sig för varje gång till min ökade rörlighet. Just rörlighet är något som jag har mycket fokus på nu i min träning (vilket ni vet). De senaste två månaderna har det inte blivit ett enda konditionspass (jag räknar inte alla timmars skogspromenader med Minton som konditionsträning). Just min bristande konditionsträning börjar minst sagt göra sig till känna när man tex cyklar hem från stan och man trycker på lite i uppförsbacken upp till Öster där vi bor eller när man går i trappor. Men det är okej, det kommer en tid för det också. Min tanke är att jag ska genomföra 1 konditionpass/vecka. Antingen cykling, simning eller lätt löpning (just löpningen är väldigt begränsad med tanke på mitt knä som fortfarande spökar, så där blir det att öka från 1 km och sakta uppåt när jag drar igång med det), men av olika skäl har det inte blivit så den senaste tiden.

Insidalår som sagt. Är verkligen som en fiolsträng. Men att känna de framsteg som görs är bra för min motivation. Trodde inte att mina framsteg skulle komma såhär snabbt, så kanske julen 2017 har jag uppnåt mina rörlighetsmål, vore awsome. Det känns faktiskt inte helt omöjligt. Man ska veta det att när man kör rörlighetsträning så bör man som alltid öka långsamt och ge kroppen tid för återhämtning och anpassning. Det är som med all träning, fast man bör inte pressa sig, utan man ska försöka att slappna av i varje övning. Det är kanon viktigt!
Det tar ca 200-250 dagar för senor och ligament att anpasssa sig och enbart ca. 90 dagar för musklerna. Därför är det viktigt att ta med det i beräkningen när man gör sin träningsplanering och att våga öka långsamt, annars kommer det att straffa sig längre fram. Gäller all rörelse.

Imorgon är det fredag och då har jag tagit fritt pga utflykt med familjen, så en ha en super bra helg allesammans!

/ G