OBS!! Mycket text i detta inlägget, det kommer det inte att
vara i fortsättningen!
Hej på er!
Nu är det såhär att jag ska ta upp mitt bloggande igen och denna gången ska jag göra det lite mer seriöst.
Tanken är att ni ska få följa min ”resa” till en smidigare, starkare och mer uthållig kropp. Helt enkelt en blogg om min träning.
Nu är det såhär att jag ska ta upp mitt bloggande igen och denna gången ska jag göra det lite mer seriöst.
Tanken är att ni ska få följa min ”resa” till en smidigare, starkare och mer uthållig kropp. Helt enkelt en blogg om min träning.
 |
| Bridge |
 |
| Frontlever |
Först tänkte jag ta lite kort om min bakgrund.
Jag har i princip varit helt skadebefriad fram till för några årsedan då jag krabbade till min rygg rejält och fick ett diskbråck i ländryggen (L5-S1). Var sjukskriven för det i lite mer än 1 år och bestämde mig under den tiden att byta yrkesval från elektriker till något inom friskvårdsbranschen. Idag driver jag mitt egna företag Your Success Växjö, där jag jobbar med massage, personlig träning och gruppträning. Jag ångrar absolut inte mitt val, det är bland det bästa jag gjort för mig själv.
Jag har i princip varit helt skadebefriad fram till för några årsedan då jag krabbade till min rygg rejält och fick ett diskbråck i ländryggen (L5-S1). Var sjukskriven för det i lite mer än 1 år och bestämde mig under den tiden att byta yrkesval från elektriker till något inom friskvårdsbranschen. Idag driver jag mitt egna företag Your Success Växjö, där jag jobbar med massage, personlig träning och gruppträning. Jag ångrar absolut inte mitt val, det är bland det bästa jag gjort för mig själv.
 |
| Manna |
Åter till ryggen och diskbråcket. Jag drogs med besvär i ungefär 2,5 år och gör egentligen fortfarande. Jag känner aldrig av ryggen idag, men diskbråcket som gjorde att jag tappade känseln i mitt vänster ben (haltade i 1 år, känner fortfarande inte mina tår), skapade kraftiga obalanser i min kropp, ffa höft och ländrygg. Obalanser som jag fortfarande kämpar med. Sen jag fick mitt diskbråck har egentligen mitt vänstra ben krabbat hela tiden. När väl ryggen var bra så fick jag nämligen hälsporre i v-fot. Drogs med det i lite mer än 2 år och blev av med det i februari 2015. Då hade jag inte några besvär i min kropp, mer än mina obalanser i kroppen som jag visste om, men jag hade inte ont av dom. Innerst inne visste jag att jag var tvungen att fixa till dom någon gång, men viljan till att börja springa igen och köra annan träning var större.
 |
| Humanflag |
 |
| Pancake |
Tidigare i mitt liv har jag bland annat spelat innebandy, fotboll, golf,
sprungit mycket, styrketränat och innan ryggen krabbade så hade jag börjat med
träning inför mitt första triathlon.
Min utbildning till hälsocoach, personlig tränare och massör gav mig mycket förstålse om kroppen och hur allt hänger ihop och det gav mig bra verktyg till min egna träning.
När hälsporren var borta började jag min träning inför Växjöloppet, Vidingehem triathlon (som jag är intiativtagare till, tillsammans med Andreas Bengtsson) samt Musikmilen, detta var alltså förra året (2015) i mars som jag drog igång med min träning med inriktning på löpning och triathlon.
Jag sprang 2 ggr/vecka, körde korta högintensiva pass med egna kroppen och kettlebells m.m. simmade, cyklade, maxstyrka på gymmet m.m. Väldigt varierat. 1 maj sprang jag Växjö loppet 10 km på 42:57. Jag var superglad att jag äntligen kunde tävla, som jag hade längtat efter det med alla mina bakslag gällande skador.
Hela förra sommaren fortsatte jag att träna och kroppen svarade sjukt bra. I slutet av augusti var det sedan dags för mitt livs första triathlon, Vidingehem triathlon. Distansen kallas, minidistans, vilket innebär 400 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning (löpningen var 5,4 km). Jag tog i mål på tiden 01:07:50. Grymt nöjd och grymt taggad för fler triathlon tävlingar.
3 dagar efter Vidingehem triathlon sprang jag Växjöloppets bana för 10 km på tiden 39:52, därmed var mitt stora mål för 2015 avklarat.
Nästa anhalt var Musikmilen, där hade jag inte formen med mig och sprang i mål på 41 min blankt. Missnöjd så in i h******.
Min utbildning till hälsocoach, personlig tränare och massör gav mig mycket förstålse om kroppen och hur allt hänger ihop och det gav mig bra verktyg till min egna träning.
När hälsporren var borta började jag min träning inför Växjöloppet, Vidingehem triathlon (som jag är intiativtagare till, tillsammans med Andreas Bengtsson) samt Musikmilen, detta var alltså förra året (2015) i mars som jag drog igång med min träning med inriktning på löpning och triathlon.
Jag sprang 2 ggr/vecka, körde korta högintensiva pass med egna kroppen och kettlebells m.m. simmade, cyklade, maxstyrka på gymmet m.m. Väldigt varierat. 1 maj sprang jag Växjö loppet 10 km på 42:57. Jag var superglad att jag äntligen kunde tävla, som jag hade längtat efter det med alla mina bakslag gällande skador.
Hela förra sommaren fortsatte jag att träna och kroppen svarade sjukt bra. I slutet av augusti var det sedan dags för mitt livs första triathlon, Vidingehem triathlon. Distansen kallas, minidistans, vilket innebär 400 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning (löpningen var 5,4 km). Jag tog i mål på tiden 01:07:50. Grymt nöjd och grymt taggad för fler triathlon tävlingar.
3 dagar efter Vidingehem triathlon sprang jag Växjöloppets bana för 10 km på tiden 39:52, därmed var mitt stora mål för 2015 avklarat.
Nästa anhalt var Musikmilen, där hade jag inte formen med mig och sprang i mål på 41 min blankt. Missnöjd så in i h******.
 |
| Onearmhandstand |
 |
| Planche |
Nu var det dags för vila. Lugn träningsperiod väntade framtill december.
December kom och det var dags för att dra igång träningen inför Växjöloppet 21 km, där målet var att springa i mål under 01:20 h.
Träningen i mökret, regnet, snön, blasket gick fantastiskt bra. 10 km på 40 min kändes bra och sprang tom 21 km på 01:24:53. Planen var att köra efter mitt träningsupplägg februari ut, för att sedan utföra lugn träning i mars månad och sedan formtoppa i april. Jag steg ur min hårda träningsperiod i slutet av februari och skulle ut och jogga lite lugnt i början på mars. Det var under denna joggingturen som det som hände inte fick hända, jag fick en bristning i v-vaden. Jag var knäckt, besviken, ledsen! Min träning är så viktig för mig (alla i min närhet vet det, speciellt Emelie min sambo) och jag sätter alltid upp för höga mål, vilket blir att jag pressar mig lite för hårt ibland. Mina obalanser, mitt vänstra ben, min ignorans till vad min kropp klarar av kunde inte vara tydligare.
Jag vilade enligt order från min sjukgymnast på Aktiv rehab. Jag vilade. Jag vilade. Och jag vilade, från löpning alltså. Självklart tränade jag en massa annat skoj.
Vaden blev bättre, jag testade på lite löpning, men nu fick jag ont i insidan av v-knät istället. Åter på Aktiv rehab. Slemsäcksinflammation? Överbelastning på ledytorna i knät? Vila från löpning, hopp och stötar. Jag cyklade och simmade lite mer istället. Veckorna gick och jag började bli mer och mer orolig för Vidingehem triathlon. Cyklingen gick sjukt bra, snittade 37,5 km/h på 20 km (cyklar alltid själv). Men det hjälpte inte min löpning, knät blev lite bättre med tiden, men inte så bra att jag vågade belasta det med löpning, hopp och liknande. Jag tog beslutet att slänga in handduken gällande Vidingehem triathlon 2016. Min målsättning på Vidingehem triathlon hade varit att simma 400 m på 6:30 min (gjorde 06:00 min senast i juni), cykla 20 km på 32 min (gjorde 31:30 min i juni) och springa 5,4 km på 20 min (hade definitivt gjort klarat det om inte knät hade spökat) och sedan lite tid på växling mellan de olika grenarna, hade gett mig en slut tid runt 1 timme och 1 min. Beslutet att slänga in handduken var klokt, det var det bästa för mig, det visste jag, även om det tog emot något oerhört.
December kom och det var dags för att dra igång träningen inför Växjöloppet 21 km, där målet var att springa i mål under 01:20 h.
Träningen i mökret, regnet, snön, blasket gick fantastiskt bra. 10 km på 40 min kändes bra och sprang tom 21 km på 01:24:53. Planen var att köra efter mitt träningsupplägg februari ut, för att sedan utföra lugn träning i mars månad och sedan formtoppa i april. Jag steg ur min hårda träningsperiod i slutet av februari och skulle ut och jogga lite lugnt i början på mars. Det var under denna joggingturen som det som hände inte fick hända, jag fick en bristning i v-vaden. Jag var knäckt, besviken, ledsen! Min träning är så viktig för mig (alla i min närhet vet det, speciellt Emelie min sambo) och jag sätter alltid upp för höga mål, vilket blir att jag pressar mig lite för hårt ibland. Mina obalanser, mitt vänstra ben, min ignorans till vad min kropp klarar av kunde inte vara tydligare.
Jag vilade enligt order från min sjukgymnast på Aktiv rehab. Jag vilade. Jag vilade. Och jag vilade, från löpning alltså. Självklart tränade jag en massa annat skoj.
Vaden blev bättre, jag testade på lite löpning, men nu fick jag ont i insidan av v-knät istället. Åter på Aktiv rehab. Slemsäcksinflammation? Överbelastning på ledytorna i knät? Vila från löpning, hopp och stötar. Jag cyklade och simmade lite mer istället. Veckorna gick och jag började bli mer och mer orolig för Vidingehem triathlon. Cyklingen gick sjukt bra, snittade 37,5 km/h på 20 km (cyklar alltid själv). Men det hjälpte inte min löpning, knät blev lite bättre med tiden, men inte så bra att jag vågade belasta det med löpning, hopp och liknande. Jag tog beslutet att slänga in handduken gällande Vidingehem triathlon 2016. Min målsättning på Vidingehem triathlon hade varit att simma 400 m på 6:30 min (gjorde 06:00 min senast i juni), cykla 20 km på 32 min (gjorde 31:30 min i juni) och springa 5,4 km på 20 min (hade definitivt gjort klarat det om inte knät hade spökat) och sedan lite tid på växling mellan de olika grenarna, hade gett mig en slut tid runt 1 timme och 1 min. Beslutet att slänga in handduken var klokt, det var det bästa för mig, det visste jag, även om det tog emot något oerhört.
 |
| Frontsplit |
 |
| Handstand |
Istället bestämde jag mig för att fundera ut en plan med min träning. En plan
som ska vara motiverande, ha ett tydligt syfte och göra mig till en bättre
atlet i det långa loppet, självklart även utmanande.
Planen blir nu att ta tag i mina obalanser på allvar, genom att bli smidigare (ska klara av en mängd olika övningar/rörelser som är nämnda längst upp), stärka upp min kropp och få en ökad kroppskontroll genom olika gymnastiska rörlser (också dom nämnda längst upp). Jag ska träna upp min uthållighet genom simning, cykling och löpning (när mitt knä är redo). Alla mina mål finner du längst upp, allt från rörlighet, kroppskontroll till en svensk klassiker och Ironman fulldistans. Det får ta den tid det tar. Jag ska inte pressa min kropp i det tempot som jag gjort tidigare. Jag räknar med att inom en 3 års period klarar jag av mina rölighetsmål och möjligtvis även alla gymnasiska rörelser.
Jag är sjukt taggad inför detta upplägget och att se hur min kropp kommer att svara på detta. Jag vet att jag kommer att komma tillbaka så mycket starkare den dagen då jag inriktar min träning på tex att genomföra en Ironman.
Planen blir nu att ta tag i mina obalanser på allvar, genom att bli smidigare (ska klara av en mängd olika övningar/rörelser som är nämnda längst upp), stärka upp min kropp och få en ökad kroppskontroll genom olika gymnastiska rörlser (också dom nämnda längst upp). Jag ska träna upp min uthållighet genom simning, cykling och löpning (när mitt knä är redo). Alla mina mål finner du längst upp, allt från rörlighet, kroppskontroll till en svensk klassiker och Ironman fulldistans. Det får ta den tid det tar. Jag ska inte pressa min kropp i det tempot som jag gjort tidigare. Jag räknar med att inom en 3 års period klarar jag av mina rölighetsmål och möjligtvis även alla gymnasiska rörelser.
Jag är sjukt taggad inför detta upplägget och att se hur min kropp kommer att svara på detta. Jag vet att jag kommer att komma tillbaka så mycket starkare den dagen då jag inriktar min träning på tex att genomföra en Ironman.
 |
| Backlever |
Nu har du som läsare lite bättre koll på mina tankar och vad mitt syfte är med min träning och denna blogg. Helt enkelt om min ”resa” till en kropp som är mer i balans, som är starkare och har en ökad kroppskontroll för att hålla och för att klara av den träning som krävs för att bland anant genomföra en Ironman på fulldistans.
Hoppas att ni kommer att finna min blogg inspirerande och underhållande. Min tanke är att skriva 2-3 inlägg/vecka. Inläggen kommer inte att vara lika långa som detta, inte i närheten.
Trevlig helg!
// G
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar